riogrande

Idag är en sån där dag när jag bara saknar, saknar och saknar.
Fan vad långt borta du känns just nu.
Om vi bara kunde få en kvart tillsammans. Kramas lite och höra din röst igen.
5 minuter skulle även det räcka.

Igår kom du på tal, inte sådär vardagligt utan på ett djupare plan.
Gråten satt som en fotboll i halsen. Jag svalde, svalde och svalde.

Vet inte varför.

Känns så dumt att riva upp allt. Om jag istället håller det på ett lagomt avstånd
så slipper jag börja om från början. Slipper tänka. Slipper känna känslan.

I sommar har det gått 3 år. Kommer aldrig glömma känslan när du stängde dörren.
På luftmadrassen i Högsbohöjd i Göteborg. I Christians armar. Otröstlig.

Det var tungt då, det är tungt nu. Men trodde inte att det skulle gå tre år.

Tre jävla skitår utan dig. Bästa brorsan i världen.

Jag hoppas vi ses snart.

Jag älskar att vara vuxen. Ibland. Typ just nu är ett exempel.
Jag äter Chips+dip till lunch. Inte rester från gårdagens lördagsmys utan
plockade fram chipsen ur skåpet och blandade till dipen nu och liksom
planerade att det skulle bli min lunch.

Det skulle jag aldrig fått om jag var barn.

Det här med jobbet alltså. Vilket jävla dilemma. Gnager i mig hela tiden.
Jag har ett sommarjobb, ett jobb som jag har spenderat 8 veckor av min sommar på dom senaste 6 åren, med andra ord mina senaste 6 somrar. Jag älskar jobbet, uppgifterna och framförallt kollegorna. Dom fina fina kollegorna, som några av dom blivit mina vänner för livet. Men nu i Januari tar jag min efterlängtade lärarexamen, skoltiden är slut och jag ska därmed skaffa mig ett "riktigt" jobb. Ett jobb som innebär att jag inte kommer kunna jobba på mitt älskade sommarjobb i sommar. Jag funderar mycket på detta, för mycket. Om jag kanske istället ska vikariera i vår och sedan jobba en sista sommar på favvojobbet för att börja heltid på någon förskola först i höst. Men liksom, nån gång måste ju bli den sista sommaren på favvojobbet och kanske ska skita i o komma tillbaka, så har jag redan gjort den sista sommaren. För känslomässigt kommer det bli jävligt tufft. I somras sköt jag bara dessa känslor åt sidan, jobbade på som vanligt, tog farväl för sommaren o sa "vi ses nästa" fast jag visste att det antagligen inte skulle bli så.

FAN vad jobbigt detta är.

Nu kanske ni tänker "men vadå, du kanske inte ens får ett "riktigt" jobb. Jävligt skönt o de vore så, men verkligheten är ju så att det fattas över 200 förskollärare i Sthlm och att arbetsgivarna bara skriker efter förskollärare, vilket leder till att man är väldigt eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag har sökt ett jobb, efter 2 timmar var intervjun bokad. Jag fick jobbet men tackade nej. Då var jag inte redo att ta beslutet att lämna favvojobbet. Frågan är om jag nånsin är det...

FAN!

Jag gör en comeback. Och jag gör den på riktigt.
Från och med imorgon.

Det är så jäkla mycket som surrar runt i huvudet just nu att det behövs.

C-uppsatsen
Nya lägenheten
Skillsmässan
Jobbbytet
Saknaden av brorsan
Djurgårn

Allt.... Har typ en miljard blogg inlägg i skallen. Nu ska jag bara avsätta tiden för att få ner dom på "papper". Ett annat motiv är även hur sjukt kul det är att läsa igenom gamla blogginlägg, att minnas tillbaka och garva lite. Eller gråta.

Hörs imorgon. Puss

Alltså den här tiden från det att man har lämnat in en tenta.
Till det att man får tillbaka den.
VILKET JÄVLA VAKUM!

Jag hamnar alltid lite efter i kurserna i början. Jag läser aldrig böckerna innan det är tentadags och sitter mest av tiden på seminarierna. Jag har nu insett att det är för att jag inte fått tillbaka den gamla tentan och därmed inte lämnat den kursen helt och därmed inte kan koncentrera mig och börja på en ny kurs fullt ut.

Jag har alltså svårt för att börja något nytt innan det andra är avslutat.
Om det är en brist eller inte, det låter jag vara osagt!

MEN KOM IGEN NU TENTARESULTATET! *komsi komsi komsi*

Längtar i tolv timmar. Han kommer hem och lägger sig och sover.
Städar i två timmar. Han kommer hem och slänger sina kallingar på golvet.
Ledsen. "Nej jag ska inte somna, du behöver mig" är orden jag får höra.
5 min. senare sover han.

Love him so!

När jag och min bror var små brukade vi spela sånt där STIGA bordshockey
samt bordsfotboll. Det kan omöjligt varit jämna matcher med den stora ålderskillnaden
som är mellan oss (6 år). Jag minns att jag väldigt sällan ens lyckades göra mål och betydligt mer sällan vann jag en match. Men jag minns tydligt att jag älskade att ha fotbollen, som till hörde bordsfotbollsspelet i munnen och att det lät så roligt när man skakade huvudet då (det fanns liksom en kula i själva bollen). Livsfarlig lek, jag kunde ju sätta i halsen, tänker jag nu i efterhand... Vart var våra föräldrar?! Ha ha...

Jaja... Idag är jag på besök hos mamma och pappa i det gamla radhusets söder om Stockholm. Jag stod nyss och grundade anslagstavlan i hallen... Dödsanonser, bröllopsanonser, gamla reflexer, fotografier och vykort är några av sakerna man kan finna där. Men man kan även finna en hel del pins. Sånna där man sätter i kavajen... Jag minns att när vi skulle spela dessa bordsspel så sprang min brorsa alltid ut i hallen och tog ner en DIF-pin. Han satte den alltid ovanför platsen på spelet där han kunde dra någon röd platssak framåt för att markera hur många mål han gjort. Jag gjorde givetvis likadant. Dock insåg jag idag att jag inte alls använde mig av någon DIF-pin, ja inte någon annan lagpin heller för den delen. Utan jag spelade hela tiden för "Socialdemokraternas första-maj-tåg 1993". Bittert. Men det kanske var därför jag alltid förlorade. Jag var ju Sosse och han DIF! 

Japp. Idag var det dags. Jag fixade det galant!

Tog en timmes promenad runt sjöstan ikväll.
I höjd med Adidas outlet sparkade jag till ett kvitto (ni antecknar väl). På kvittot skymtade jag vår finfina DG-logga (Destination Gotland) och givetvis var jag tvungen att ta upp kvittot och kika lite.
Platsbiljett, Nynäs --> Visby 2010. Blev alldeles varm i hjärtat. Älskade DG! Spanade på den understa raden och läste de 2 bokstäverna på den som checkat in personen som rest på biljetten i fråga (någon random sjöstadsbo). Läste mig till att det var UE. Funderade sedan vem den där UE på jobbet är. Utan att komma på det. Typsikt!

Det var iallafall väldigt härligt att bli påmind om jobbet och tänka tillbaka på sommarsägongen 2010 som veeerkligen har varit toppen! Funderade även över hur tomt det är nu när högsäsongen, och därmed min egen DG-säsong, är över. Riktigt riktigt riktigt aptomt och tråkigt. Längtar redan till nästa år och efter alla kollegor.
 
Vi lever tillsammans i tre månader, går igenom allt, äter frukost, lunch och middag tillsammans, sover tillsammans, kissar tillsammans, gråter tillsammans, skrattar tillsammans och sen helt plötsligt, swish, är sommaren över och navelsträngen klipps. Snöpligt!


Men i Maj 2011 är jag där igen. På älskade terminalen.
I LOVE MY WORK! Bästa Destination Gotland!

Jag ska börja ta tag i sakerna nu.
Orkar inte må dåligt längre. Jag skall fan försöka börja kämpa.
På onsdag är det dags - då går startskottet!

Den stora frågan just nu är...
Åka till australien och hälsa på brorsan i vinter... Eller inte?!

När alla andra tar mysiga shoppingrundor i stan, går på långprommenad,
ligger kvar i  sängen hela dagen eller ser på bio....

... Så hoppas jag att han kommer hem, hel.

Det var inte det här jag valde.
Då hade jag gjort det för länge sedan. Och dessutom fått en snygg kropp på köpet.

Ordet söndagsångest har fått ett helt annan innebörd.
Framtiden är ljus?

Show me love.

Dags att damma av bloggen!

Mycket har hänt sedan senast och jag har fått ett sug efter att börja blogga igen.
Lets do it.

Nytt år. Nya möjligheter. Sägs det. Jag är tveksam. Längtar något fruktansvärt efter
2010-09-01 då vi (antagligen) flyttar till våran nya lägenhet. En tokfin två med utsikt
över taken mitt på Södermalm. Mjau, 2010 kommer bli ett tokbra år.

Avrundar 2009 genom en lista.
2009's top tre starkaste minnen.

1. Som ohotad etta ligger givetvis färjeolyckan som antaligen kommer sätta spår för livet i min kropp. 23/7 är ett datum som alltid kommer vara förknippat med denna händelse. Att sitta i kassan och se lillsnabben komma in mot land fullständigt kvaddad och att försöka behålla lugnet mitt i all kaos och efter utskällning efter utskällning var knepigt. Jag jobbade 48 timmar i sträck och efter 5 timmars vila, en god middag och 2 cider i solen på framsidan av radhuset i Nynäshamn så började jag sakta förstå vad som hade hänt. Och vad som hade kunnat hända. Såhär i efterhand inser jag att jag lärde mig otroligt mycket under dessa timmar. Dels hur olika folk reagerar vid chock men även att man fixar så jävla mycket mer än vad man tror. Starkaste minnet från dessa 48 timmar var ändå när jag och Emil springer bort mot M/S Gotland. Jag, Emil, 1 radio och väntklockan som räknar till 999 skulle nu utrymma 1338 personer. Själva. I efterhand kan jag nästan skratta åt det men just då känndes det helt möjligt och det var fullt fokus. Tack gode gud att polisen + fler kollegor styrde upp det hela. Till slut. Detta var dagen då Rosvall blev våran stammis, då vårat nyrenoverade fikarum fick agera pressrum och då jag insåg vilka underbara kollegor jag har. Ni är helt toppen och jag hade inte kunnat haft en bättre "sommarfamilj"!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5551054.ab
http://svtplay.se/v/1634393/rapport/anglavakt_vid_farjekrock

2. Natten då jag bröt mitt finger. Det har gått tre månader sedan jag bröt fingret, det är fortfarande inte riktigt återställt och jag går på sjukgympa då och då. Att det är löjligt för ett litet jävla finger är tanken som slagit men gång på gång men tydligen tycker landstinget annorlunda då 50 procent utav handens styrka sitter i just lillfinger och tumme. Typ. Natten då jag fastnade i C's jacka var inte så farlig. Åka till Sös akuten mitt i natten en lördag och vänta 100 år? Nej tack! Vi åkte hem tejpade själva och jag tog 2 ipren och sov. Försiktigt. Dagen efter tuffade vi ut till Bromma och såg Djurgårn spöa BP med 4-1 innan vi 16.15 intog sös aktuen/ortopeden/röntgen. 01.20 efter 2 vridningar, 4 röntgningar, 3 doktorer, lugnade och smärstillande medeciner och en enorm smärta checkade vi ut igen. Jag var helt förstörd och tom. Smärtan då dom satte fingret på plats igen önskar jag inte ens min värsta fiende. Nu väntade skena i tre veckor och därmed en "död" vänsterhand. Under denna tid skulle givetvis även en hemtenta genomföras. Christian var min hjälte från det första steget vi klev in på sös tills dess att vi gick på återbesöket (och fick en ny skena i tre veckor till). Han har peppat, tröstat, tvättat mitt hår, diskat all disk o.sv. o.sv. MITT ALLT! Återbesöket efter 3 veckor visade att jag hade felbehandlats och fingret var fortfarandet helt snett - fast åt andra hållet. Världen rasade igen och jag fick en ny skena att använda i tre veckor. Nytt återbesök i December som visade att fingret fortfarande inte var helt och nu ska jag ha nattskena till 20/9 2010. Ett år efter olyckan. Att ett sådant litet ben kan göra så ont att man som vuxen människa bryter ihop och skriker och gråter värre än en nyfödd var någon jag tyvärr fick upptäcka en regning natt i September på Sösaktuen rum 211.

3. Min allra bästa vän blev, som väntat, frisk och fri från sin cancer (peppar, peppar ta i trä). Detta kanske många skulle lägga som nr 1 och det kanske är möjligt.... Tänker mycket på det många sa under tiden "du är stark du fixar de här"... Liksom, ingen fixar att ligga och kräkas och tömma kroppen på allt innehåll varannan vecka. Ingen är så stark. Men man/hon hade liksom inget val. Ända alternativet var väl att lägga sig ner och dö, och det var ju det hon kämpade emot - att inte dö, så jag antar att inte det var något alternativ. Jag är så glad att hon är frisk och orkade att stå ut med detta under året. Nu önskar jag henne och henns hjälte och pojkvän all lycka i sitt "nya" liv. Ni är grymma!

/A.

Jag åkte tolv mil med bilen.
Bytte jobbtider och stressade från jobbet.
Stressar till jobbet även. Tidigt imorgon bitti.
Svor över bilköer och längtade.
Längtade efter honom.

Kommer hem. 2 minuter hinner vi ses.
Rullgardin ner.
Ser hans ryggtavla. På väg ut mot krogen.
Han har valt grabbarna före.
Igen.

Ibland är det svårt. Jävligt svårt.

Tomhet.

p.s. Håller mina tummar hårt knutna. Snälla kom hem hel.